3 år sedan
måndag 30 november 2009
Lyrik
Som ni märker sker det inte så mycket här för tillfället. Däremot sker lite mer på lyrikfronten, en del publiceras på poeter.se. Varmt välkomna!
tisdag 13 oktober 2009
fredag 25 september 2009
Björn björn björn
För några veckor sedan ringde min morbror från Luebne. Björnjakten pågick för fullt. Morbrormattsa berättade att han hade skjutit slut på all ammunition under helgens pass.
- Va, har du skjutit en björn? sa jag så där naivt som bara trottoarsamer gör.
- Det vet jag inte ... när jakten är över får vi sortera ut älgar, björnar och bärplockare vid kalhygget, sa han.
Det fick mig att minnas förra årets björnkonversation. Vi var på väg till Loubdniujaur, radion skvalade och bilen flög fram genom skogslandet.
- Hörde du om tjejen som sköt sin andra björn? Jokkmokkstrakten... sa jag.
- mmm
- Den vägde visst 250 kg... sa jag i ett försök att få igång en konversation.
-tystnad-
- Den björnen väger bara mer och mer varje gång jag hör den berättas. Snart har den väl passerat Kodiakbjörnen, sa morbrormattsa.
- Jaså? sa jag.
- Ja, seismologen uppfattade visst skalvet som uppstod när den föll. I Göteborg... sa han.
- Jo, hon trodde först att det var Kebnekaise hon såg, men tänkte sen att fjäll vanligvis inte bär päls. Och de brukar inte lufsa omkring på hyggen. Därför siktade hon på mitten, mellan syd- och nordtoppen, just ovanför trädgränsen, och tryckte av, sa jag.
Skog, skog, skog.
Och radion babblade på. Om björnar.
- Va, har du skjutit en björn? sa jag så där naivt som bara trottoarsamer gör.
- Det vet jag inte ... när jakten är över får vi sortera ut älgar, björnar och bärplockare vid kalhygget, sa han.
Det fick mig att minnas förra årets björnkonversation. Vi var på väg till Loubdniujaur, radion skvalade och bilen flög fram genom skogslandet.
- Hörde du om tjejen som sköt sin andra björn? Jokkmokkstrakten... sa jag.
- mmm
- Den vägde visst 250 kg... sa jag i ett försök att få igång en konversation.
-tystnad-
- Den björnen väger bara mer och mer varje gång jag hör den berättas. Snart har den väl passerat Kodiakbjörnen, sa morbrormattsa.
- Jaså? sa jag.
- Ja, seismologen uppfattade visst skalvet som uppstod när den föll. I Göteborg... sa han.
- Jo, hon trodde först att det var Kebnekaise hon såg, men tänkte sen att fjäll vanligvis inte bär päls. Och de brukar inte lufsa omkring på hyggen. Därför siktade hon på mitten, mellan syd- och nordtoppen, just ovanför trädgränsen, och tryckte av, sa jag.
Skog, skog, skog.
Och radion babblade på. Om björnar.
fredag 17 juli 2009
Ett avlägset jämrande
Vid Slengmyren, nära gränsen till lappskattelandet Auktsjaur, hörde vi plötsligt ett avlägset jämrande. Långt ute på myren syntes en ensam stackars kymco som gått ner sig i gungflyet.
Kymcon var svag, kanske hade den kämpat länge och det var nog frågan om minuter innan myren skulle sluka den helt. En räddningsaktion satte genast igång. Morbrormattsa hämtade rep och snöskor.
Kymcon var svag, kanske hade den kämpat länge och det var nog frågan om minuter innan myren skulle sluka den helt. En räddningsaktion satte genast igång. Morbrormattsa hämtade rep och snöskor.
Min far gick försiktigt ut på myren, men nådde inte ända fram. Hela myren tycktes gunga. Medelst snöskorna tog sig Morbrormattsa över till kymcon och talade lugnande ord till den. Far kastade ett rep till dem.
Kymcon hade nog en skyddsängel. Inte mer än femtio meter bort hade Gud i himmelen placerat en någorlunda tjock tall där repet kunde fästas. Medan Morbrormattsa satte sig på kymcon och manade den framåt, var det som att den uppbådade sina sista krafter. Sakta men säkert hävde den sig framåt.
Slutet gott allting gott. Kymcon kom upp på stadig mark. Den sniffade lite i luften och provade med en viss osäkerhet marken framför. Den verkade hålla.Jag och far kastade kepsarna i luften och hurrade när kymcon plötsligt tog några skutt av glädje och rusade mot skogen. Men den glömde att Morbrormattsa satt på. Vi såg dem försvinna in bland slyet. Har ni sett ett sådant ekipage kan ni väl höra av er.
fredag 12 juni 2009
Häradsrätterna
Mitt tidigare inlägg handlade parodiskt om att rättsläget i sameområdet är något oklart. Renskötseln lever under osäkra förhållanden när det gäller bete, rovdjur och vem som får bedriva renskötsel. Ytterst beror det på att Sverige införde ett kollektivt betesbruk 1886. Innan dess bedrevs renskötseln på egna marker, vilka man hade lagfart på.
Man kan se den kollektiva ordningen som att staten anser sig äga markerna, och upplåter renbete på dessa. Det vill säga en svagare form av ägande: en nyttjanderätt. Denna rätt har visat sig svår att försvara. Det vill säga: staten tar markerna från enskilda med löfte om skattebefrielse och att de ska behålla rätten att bruka markerna som tidigare genom renskötselrätten. Efter hundra år återkommer man och vill att ättlingarna ska bevisa sin rätt till samma marker.
Problemet som uppstod under kolonisationen var att samernas rätt till markerna undan för undan försvagades. De som ytterst försvarade den äldre ordningen var häradsrätterna. Dessa bestod delvis av lärda samer, som hade kunskap i rättighetsfrågor kring lappskattelandsbruket.
I den politiska bakgrunden var det en maktkamp som pågick mellan landshövdingen (staten) och de lokala tingen (häradsrätterna), som skulle leda till att samerna miste sina marker.
Resten är historia.
Det innan också förstås.
Man kan se den kollektiva ordningen som att staten anser sig äga markerna, och upplåter renbete på dessa. Det vill säga en svagare form av ägande: en nyttjanderätt. Denna rätt har visat sig svår att försvara. Det vill säga: staten tar markerna från enskilda med löfte om skattebefrielse och att de ska behålla rätten att bruka markerna som tidigare genom renskötselrätten. Efter hundra år återkommer man och vill att ättlingarna ska bevisa sin rätt till samma marker.
Problemet som uppstod under kolonisationen var att samernas rätt till markerna undan för undan försvagades. De som ytterst försvarade den äldre ordningen var häradsrätterna. Dessa bestod delvis av lärda samer, som hade kunskap i rättighetsfrågor kring lappskattelandsbruket.
I den politiska bakgrunden var det en maktkamp som pågick mellan landshövdingen (staten) och de lokala tingen (häradsrätterna), som skulle leda till att samerna miste sina marker.
Resten är historia.
Det innan också förstås.
tisdag 9 juni 2009
Tumregler i lappskattelandet Loubdniujaur
Den viktigaste lapska regeln som tillkommit på senare tid, efter tre hundra års dyrköpta erfarenheter, är att följa Svea Rikes lag.
§1 På asfaltsvägarna rekommenderas att följa denna regel så gott det går.
§2 Där grusvägarna tar vid gäller åtminstone delar av brottsbalken.
§3 Utmed älgstigen finns det fortfarande paragrafer kvar.
Men tre meter utanför avklingar även dessa och övergår till äldre lapsk lag.
Såvida inte tallristningar informerar om annat.
Tyvärr körde Svea Rike över de samiska häradsrätterna runt 1850.
Så rättsläget idag är något oklart.
§1 På asfaltsvägarna rekommenderas att följa denna regel så gott det går.
§2 Där grusvägarna tar vid gäller åtminstone delar av brottsbalken.
§3 Utmed älgstigen finns det fortfarande paragrafer kvar.
Men tre meter utanför avklingar även dessa och övergår till äldre lapsk lag.
Såvida inte tallristningar informerar om annat.
Tyvärr körde Svea Rike över de samiska häradsrätterna runt 1850.
Så rättsläget idag är något oklart.
måndag 8 juni 2009
Myggsäsong
Snart börjar myggsäsongen i skogslandet. I Moskosel upptäckte en man förra veckan en medtagen mygga, med svag puls och tunga, fuktiga vingar.
Myggan togs in i värmen medan volontärer strömmade till som genast kastade sig in i arbetet med att ge blodtransfusion och vätska. Hon virades in i värmefiltar och trakéerna ventilerades försiktigt med respirator.
En bruten snabel fixerades också.
På kvällen såg hon piggare ut. Hela samhället vinkade av henne, då vingarna spändes ut och hon sakta lyfte.
Hurraropen ljöd över sjöarna, och kepsar kastades i jubel, då hon med snärtiga vingslag satte kurs mot nordväst.
(Woáller är ett ord på pitebondska som betyder "svammel". I helgen diskuterade vi varifrån ordet kommer. Någon föreslog wuolle. Man jojkar någon eller något, men man framför en wuolle.)
Myggan togs in i värmen medan volontärer strömmade till som genast kastade sig in i arbetet med att ge blodtransfusion och vätska. Hon virades in i värmefiltar och trakéerna ventilerades försiktigt med respirator.
En bruten snabel fixerades också.
På kvällen såg hon piggare ut. Hela samhället vinkade av henne, då vingarna spändes ut och hon sakta lyfte.
Hurraropen ljöd över sjöarna, och kepsar kastades i jubel, då hon med snärtiga vingslag satte kurs mot nordväst.
(Woáller är ett ord på pitebondska som betyder "svammel". I helgen diskuterade vi varifrån ordet kommer. Någon föreslog wuolle. Man jojkar någon eller något, men man framför en wuolle.)
torsdag 4 juni 2009
Fiskeresolution
I söndags kom jag hem från Porjus och Same Ätnams landsmöte. Det var mycket givande, och jag fick dessutom chansen att se Sauka, Ålloluokta och andra ställen utmed Stora lulevatten.
Jag hade en fantastisk bilfärd mellan Porjus och Luebne på lördagkvällen. Solen stod i 35 grader och träden kastade långa skuggor på vägen. Mellan Jokkmokk och Moskosel såg jag endast tre levande varelser. En ensam förare i en bil och två renar. Alla tre i närheten av Kåbdalis.
Vid Piteälven passerar man Luebnes norra gräns. Den södra gränsen gick vid sjön Vuotner. Det är hisnande att tänka på att endast två familjer förvaltade detta väldiga land, över fyra mil långt och nästan en mil brett.
På somrarna var renarna i vildan, och endast ett fåtal hölls nära. Denna period var fisket den viktigaste sysselsättningen för familjerna. Fortfarande idag drar man not i sjöarna för sikens skull. I dessa sjöar är siken små, ungefär 15 centimeter långa. En notdragning kan ge allt mellan några stycken sikar till flera hinkar fulla med fisk.
Same Ätnams landsmöte enades om en resolution om fisket. Den bygger på de problem som finns för fisket både i skogslandet och i fjällen:
- Den samiska rätten till fiske är inte fullt ut tillvaratagen i lagstiftning.
- Vattenreglering och annan exploatering hotar fiskebestånden.
- Kunskapsöverföring är hotad på grund av att kunniga fiskare blir allt äldre och det saknas rättsliga och samhälleliga möjligheter för yngre att tillvarata de äldres kunskap.
- Kontinuiteten i det samiska fisket är hotat på grund av att regelverket inte ger förutsättningar för en livvaktigt samisk fiskekultur.
Resolutionen kommer att anslås på Same Ätnams hemsida.
Jag hade en fantastisk bilfärd mellan Porjus och Luebne på lördagkvällen. Solen stod i 35 grader och träden kastade långa skuggor på vägen. Mellan Jokkmokk och Moskosel såg jag endast tre levande varelser. En ensam förare i en bil och två renar. Alla tre i närheten av Kåbdalis.
Vid Piteälven passerar man Luebnes norra gräns. Den södra gränsen gick vid sjön Vuotner. Det är hisnande att tänka på att endast två familjer förvaltade detta väldiga land, över fyra mil långt och nästan en mil brett.
På somrarna var renarna i vildan, och endast ett fåtal hölls nära. Denna period var fisket den viktigaste sysselsättningen för familjerna. Fortfarande idag drar man not i sjöarna för sikens skull. I dessa sjöar är siken små, ungefär 15 centimeter långa. En notdragning kan ge allt mellan några stycken sikar till flera hinkar fulla med fisk.
Same Ätnams landsmöte enades om en resolution om fisket. Den bygger på de problem som finns för fisket både i skogslandet och i fjällen:
- Den samiska rätten till fiske är inte fullt ut tillvaratagen i lagstiftning.
- Vattenreglering och annan exploatering hotar fiskebestånden.
- Kunskapsöverföring är hotad på grund av att kunniga fiskare blir allt äldre och det saknas rättsliga och samhälleliga möjligheter för yngre att tillvarata de äldres kunskap.
- Kontinuiteten i det samiska fisket är hotat på grund av att regelverket inte ger förutsättningar för en livvaktigt samisk fiskekultur.
Resolutionen kommer att anslås på Same Ätnams hemsida.
Vem är svensk?
Igår visades en dokumentär på TV4 om hur Göran Rosenberg återvänder till sin hemstad Södertälje, för att göra en efterforskning om svenskheten inför hans tal för södertäljeborna på nationaldagen.
Rosenberg träffar flera personer som redogör för sin syn på vem som är svensk och vad som är svenskt. Södertälje har som kommun gått igenom en omvälvande förändring på grund av att många flyktingar, främst assyrianer och irakier, har bosatt sig i staden de senaste decennierna.
Det är en mycket intressant dokumentär, väl värd att se inför nationaldagen, om det nya Sverige.
Det är egentligen bara en sak som jag reagerade över, och det är varför inte Rosenberg låter Nyamko Sabuni tala till punkt, utan avbryter henne med snabba frågor som är omöjliga att svara på med en mening. Det hade varit intressant att få höra henne ge sin syn på frågeställningarna utan någon slags skjutjärnsjournalistik.
Rosenberg träffar flera personer som redogör för sin syn på vem som är svensk och vad som är svenskt. Södertälje har som kommun gått igenom en omvälvande förändring på grund av att många flyktingar, främst assyrianer och irakier, har bosatt sig i staden de senaste decennierna.
Det är en mycket intressant dokumentär, väl värd att se inför nationaldagen, om det nya Sverige.
Det är egentligen bara en sak som jag reagerade över, och det är varför inte Rosenberg låter Nyamko Sabuni tala till punkt, utan avbryter henne med snabba frågor som är omöjliga att svara på med en mening. Det hade varit intressant att få höra henne ge sin syn på frågeställningarna utan någon slags skjutjärnsjournalistik.
tisdag 26 maj 2009
Albmut in i Sametinget
Enligt de preliminära resultaten kommer Albmut in. Partiet fick 117 röster. Det var många, inte minst med tanke på att partiet fick sina valpengar fyra veckor innan valet, och att partiet så sent som i mars inte visste om det skulle kunna starta. Vi tre som har varit i offentligheten har inte heller haft någon erfarenhet alls av framträdande i media. Sammantaget måste jag säga att vi fick ett mycket bra resultat med tanke på förutsättningarna. Tack till alla för visat förtroende!
Vi gjorde vårt bästa i att lyfta samefrågorna till en planhalva med stora politiska frågor. Men Samerna och Samelandspartiet lyckas med att sudda ut dem och alla andra partier genom att bråka om kansliet och budgeten.
LPSS kommer också in i Sametinget med två mandat. Jakt- och fiskesamerna tillsammans med Samelandspartiet backade 2 mandat. Partiet Samerna och Guovssonasti ökade med ett mandat. Det var de värda, de göra båda en bra valkampanj. Guovssonasti har gett ett progressivt och trovärdigt intryck. Partiet Samerna går ut som vinnare redan från start, och Anders Kråik gör inte många missar i sina framträdanden. Samtidigt lyckas de lägga skuldbördan på Samelandspartiet för den tveksamma politik som förts under mandatperioden.
Konstigt nog går Min Geaidnu inte framåt, trots att Sara Larsson gör ett mycket bra val, och har flera duktiga personer kring sig som har varit aktiva under valdebatten - exempelvis Marita Granström.
Tyvärr kommer inte Solidaritet in. Jag trodde själv att partiet skulle få fler röster, inte minst för att Norsa hållit en tydlig och rak linje, och lyckats bra i offentligheten.
Carl-Gustav Lundgrens hastiga bortgång lägger dock en viss sordin på valresultatet tycker jag. Kanske skulle man vänta med valvakan.
Vi gjorde vårt bästa i att lyfta samefrågorna till en planhalva med stora politiska frågor. Men Samerna och Samelandspartiet lyckas med att sudda ut dem och alla andra partier genom att bråka om kansliet och budgeten.
LPSS kommer också in i Sametinget med två mandat. Jakt- och fiskesamerna tillsammans med Samelandspartiet backade 2 mandat. Partiet Samerna och Guovssonasti ökade med ett mandat. Det var de värda, de göra båda en bra valkampanj. Guovssonasti har gett ett progressivt och trovärdigt intryck. Partiet Samerna går ut som vinnare redan från start, och Anders Kråik gör inte många missar i sina framträdanden. Samtidigt lyckas de lägga skuldbördan på Samelandspartiet för den tveksamma politik som förts under mandatperioden.
Konstigt nog går Min Geaidnu inte framåt, trots att Sara Larsson gör ett mycket bra val, och har flera duktiga personer kring sig som har varit aktiva under valdebatten - exempelvis Marita Granström.
Tyvärr kommer inte Solidaritet in. Jag trodde själv att partiet skulle få fler röster, inte minst för att Norsa hållit en tydlig och rak linje, och lyckats bra i offentligheten.
Carl-Gustav Lundgrens hastiga bortgång lägger dock en viss sordin på valresultatet tycker jag. Kanske skulle man vänta med valvakan.
Carl-Gustav Lundgren
Carl-Gustav Lundgren, Skogssamernas förra partiledare har gått bort. Han efterlämnar hustru och tre söner.
Carl-Gustav var en mycket aktiv samepolitiker och en förkämpe för den skogssamiska renskötseln. Han var hemmahörande i Östra Kikkejaur sameby och bodde i Arvidsjaur.
Carl-Gustav blev 63 år gammal. Många lär beklagar sorgen.
Se även artikel.
Carl-Gustav var en mycket aktiv samepolitiker och en förkämpe för den skogssamiska renskötseln. Han var hemmahörande i Östra Kikkejaur sameby och bodde i Arvidsjaur.
Carl-Gustav blev 63 år gammal. Många lär beklagar sorgen.
Se även artikel.
måndag 25 maj 2009
Spanar du också efter valresultatet?
| Text och foto: Lars-Patrik Tjärkat. Under måndagen har av Länsstyrelsen Norrbotten 4887 inkomna valkuvert kontrollerats. (vilket ger ett valdeltagande på ca 62,5%) Första kontrollen var för att se så att kuverten var förseglade på ett sådant sätt att innehållet ej kunnat bytas ut i efterhand. Vid den andra kontrollen öppnades ytterkuverten så att röstkorten kunde synas. Det var nu underskrift, adress och bevittnanden som granskades. Slutligen så kommer de godkända innerkuverten att öppnas. Parti samt eventuella personvalskryss registreras då till rösträkningen. Resultatet kommer att meddelas på internetadressen: Senast 15:00 tisdagen den 26 maj, finns siffrorna på plats enligt valövervakare Anna Modig, rätts och veterinärenheten. |
Jag hade problem med att publicera på Dávgát därför publicerar jag denna text här /Peter Mattsa.
söndag 17 maj 2009
Sametingsval
Igår var det val till Sametinget. Utanför och innanför vallokalen var det full aktivitet. Hövdingmattsa ringde senare och berättade att han hade röstat i Luleå.
- Hos oss hade valförättarna bakat bullar och bjöd på kaffe, sa jag.
- Bullar? Nej, här var det på allvar. Man gick in, kontrollerades och röstade.
Tidigare hade jag lovat Hövdingmattsa en rad privilegier om han kryssade mig. Jag vill inte gå in på detaljer, men det handlade om olika åtgärder med varierande verklighetsförankring.
Men Hövdingmattsa tyckte att åtgärderna var lite överdrivna. På sin höjd skulle det räcka med att det byggdes en kåta på vägen mellan Luebne och Njallejaur, som man kunde rasta vid med skotern när man hälsade på Njallejaurlapparna. Om jag skulle råka komma in, skulle det troligen betyda att jag själv under mandatperioden står vid alla myggors moders myr i urskogen och yxar timmerstockar för den rösten.
L8LEE och jag pratade under valdagen om olika sameprojekt i Stockholm. Om hälften av dessa förverkligas till hälften, kommer urfolkssituationen i Stockholm troligen att bli dubbelt så bra. Förhoppningsvis får jag nu mer tid till allt spännande som händer i huvudstaden.
Högt uppe i norr, i Kautokeino avgjordes en lottning om till ett samiskt konversationsspel som Victoria Harnesk och Ville Söderbaum har konstruerat: http://www.vhjojk.se/blogg/2009/may/och-vinnarna-ar.html
Det kan bli en riktig succe för alla som på alla nivåer vill lära sig eller förbättra det samiska språket. Håll utkik!
- Hos oss hade valförättarna bakat bullar och bjöd på kaffe, sa jag.
- Bullar? Nej, här var det på allvar. Man gick in, kontrollerades och röstade.
Tidigare hade jag lovat Hövdingmattsa en rad privilegier om han kryssade mig. Jag vill inte gå in på detaljer, men det handlade om olika åtgärder med varierande verklighetsförankring.
Men Hövdingmattsa tyckte att åtgärderna var lite överdrivna. På sin höjd skulle det räcka med att det byggdes en kåta på vägen mellan Luebne och Njallejaur, som man kunde rasta vid med skotern när man hälsade på Njallejaurlapparna. Om jag skulle råka komma in, skulle det troligen betyda att jag själv under mandatperioden står vid alla myggors moders myr i urskogen och yxar timmerstockar för den rösten.
L8LEE och jag pratade under valdagen om olika sameprojekt i Stockholm. Om hälften av dessa förverkligas till hälften, kommer urfolkssituationen i Stockholm troligen att bli dubbelt så bra. Förhoppningsvis får jag nu mer tid till allt spännande som händer i huvudstaden.
Högt uppe i norr, i Kautokeino avgjordes en lottning om till ett samiskt konversationsspel som Victoria Harnesk och Ville Söderbaum har konstruerat: http://www.vhjojk.se/blogg/2009/may/och-vinnarna-ar.html
Det kan bli en riktig succe för alla som på alla nivåer vill lära sig eller förbättra det samiska språket. Håll utkik!
måndag 20 april 2009
Det öppna språket
Om jag kommer att få frågan på vad som är den största samiska kulturen, kommer jag utan att tveka svara "språket". I språket ryms vår historia, kultur och etniska tillhörighet.
Ibland försöker jag använda ord och meningar på samiska. När jag inte hittar vad jag söker bland mina böcker, brukar jag ringa vänner och bekanta. Jag har till och med kontaktat samiska språkkonsulenter. Ett svar har jag väntat på nu snart i tre månader.
Jag skulle hellre behöva ett modernt svenskt-nordsamiskt lexikon, men det finns endast på norska och tyska. Inte det mest elementära behoven för språket är uppfyllt på den svenska sidan.
Språkkurser arrangeras då och då, men bristen på lärare begränsar utbudet.
Den moderna ortografin som införts, genom att införa ett dussin bokstäver till det nordiska alfabetet - med hacek, apostrofer och andra märkliga symboler, gör det inte enklare att stava och skriva, och ställer dessutom till det i datoranvändningssammanhang. Även om den skrivna samiskan får ett estetiskt fint uttryck, och är mer fonetiskt täckande, blir det mer anpassat för en slags språkelit.
Därför funderar jag på om de som styr den samiska språkutvecklingen, i de nordiska länderna - och då menar jag både Sametingen och olika språknämnder, verkligen vill att språket ska användas. Det verkar snarare gå ut på att göras så lite tillgängligt som möjligt.
Samtidigt som man inte arbetat med att tillräckligt med att sprida språket, arbetat för att öka antalet lärare, språkkonsulenter och referenslitteratur, så ställs det språkkrav i röstlängden, till samisk media, för anställningar i Sametinget och så vidare.
Det är konstigt att språkdebatten försvinner i bruset från markrättighetsdebatten, trots att markerna lär finnas kvar. Med språket är det annorlunda.
Därför tycker jag att vi ska öppna språket, utan att förknippa det med tvång. Samiska kan spridas, talas och användas överallt, utan att det uppstår någon resursbrist.
Ibland försöker jag använda ord och meningar på samiska. När jag inte hittar vad jag söker bland mina böcker, brukar jag ringa vänner och bekanta. Jag har till och med kontaktat samiska språkkonsulenter. Ett svar har jag väntat på nu snart i tre månader.
Jag skulle hellre behöva ett modernt svenskt-nordsamiskt lexikon, men det finns endast på norska och tyska. Inte det mest elementära behoven för språket är uppfyllt på den svenska sidan.
Språkkurser arrangeras då och då, men bristen på lärare begränsar utbudet.
Den moderna ortografin som införts, genom att införa ett dussin bokstäver till det nordiska alfabetet - med hacek, apostrofer och andra märkliga symboler, gör det inte enklare att stava och skriva, och ställer dessutom till det i datoranvändningssammanhang. Även om den skrivna samiskan får ett estetiskt fint uttryck, och är mer fonetiskt täckande, blir det mer anpassat för en slags språkelit.
Därför funderar jag på om de som styr den samiska språkutvecklingen, i de nordiska länderna - och då menar jag både Sametingen och olika språknämnder, verkligen vill att språket ska användas. Det verkar snarare gå ut på att göras så lite tillgängligt som möjligt.
Samtidigt som man inte arbetat med att tillräckligt med att sprida språket, arbetat för att öka antalet lärare, språkkonsulenter och referenslitteratur, så ställs det språkkrav i röstlängden, till samisk media, för anställningar i Sametinget och så vidare.
Det är konstigt att språkdebatten försvinner i bruset från markrättighetsdebatten, trots att markerna lär finnas kvar. Med språket är det annorlunda.
Därför tycker jag att vi ska öppna språket, utan att förknippa det med tvång. Samiska kan spridas, talas och användas överallt, utan att det uppstår någon resursbrist.
tisdag 14 april 2009
Lappbyar
I min profilvy presenterar jag mig som tillhörande Malmesjaur Sijdda. Det är relativt ofarligt eftersom byn upphörde på 40-talet.
Malmesjaur Sijdda var en mycket gammal Sijdda och omfattade flera lappskatteland öster, syd och sydost om Moskosel. 1890 fanns nästan hundra invånare, och endast ett fåtal var renskötare. Den upphörde av två skäl: endast renskötare fick ingå i den efter 1928 års renbeteslag. De nya samebyarna anpassades till att utgöra rendriftsenheter, som i första hand skulle trygga utkomsten för renskötande samer.
På 30-talet uppstod en svår rensvält och nästan alla renar dog. Plötsligt fanns inga "invånare" kvar då det inte fanns kvar några renar. Malmesjaur lappby delades några år senare mellan Udtja och Östra Kikkejaur.
Malmesjaur var långt ifrån ensam om att gå under som lappby och som samiskt lokalsamhälle. Från svenskt håll "glömde" man bort betydelsen av att de gamla byarna inte bara förvaltade renskötseln, utan också indirekt språket och en samisk gemenskap. Övriga samer skulle nämligen assimileras och speciellt skogssamerna.
1928 års renbeteslag kan man lasta för mycket, och många av de problem som vi ser idag i samevärlden beror på denna. Kanske hade exempelvis umesamiskan haft en starkare ställning om lappbyarna funnits kvar?
Idag försöker man rätta till misstaget genom de så kallade "öppna samebyarna". Problemet är att många samer både inom och utom samebyarna ser det som ologiskt att ingå i dagens samebyar, som är anpassade för renskötsel. När jag läser kommentarer på Val 2009 finns invändningar som att "varför ska samer in i min företagsverksamhet" och "kommer nysamer dör språket" etc.
Vi kan inte vrida tillbaka klockan och skapa en slags konstgjord gemenskap utifrån dagens rennäring med sin komplexa verksamhet. Därför är det bättre med ett stödmedlemskap som inte ska innebära något åtagande från någon part. Men för den enskilde stödmedlemmen kanske man ska man kunna ta slöjdmaterial och husbehovsved, och kunna ansöka om kulturvårdnadsmedel etc inom ramen för stödmedlemskapet, inom samebyn.
Istället är det bättre att blicka bortom renskötselrätten, och konstatera att inom ramen för urfolksdeklarationen, och Sveriges tidigare förehavande med samisk mark, ligger ett mer omfattande lokalt självbestämmande än det som rör renskötselrätten i vågskålen.
Det är här som framtidens lappbyar kanske, kanske kan återuppstå och få en reell funktion.
Malmesjaur Sijdda var en mycket gammal Sijdda och omfattade flera lappskatteland öster, syd och sydost om Moskosel. 1890 fanns nästan hundra invånare, och endast ett fåtal var renskötare. Den upphörde av två skäl: endast renskötare fick ingå i den efter 1928 års renbeteslag. De nya samebyarna anpassades till att utgöra rendriftsenheter, som i första hand skulle trygga utkomsten för renskötande samer.
På 30-talet uppstod en svår rensvält och nästan alla renar dog. Plötsligt fanns inga "invånare" kvar då det inte fanns kvar några renar. Malmesjaur lappby delades några år senare mellan Udtja och Östra Kikkejaur.
Malmesjaur var långt ifrån ensam om att gå under som lappby och som samiskt lokalsamhälle. Från svenskt håll "glömde" man bort betydelsen av att de gamla byarna inte bara förvaltade renskötseln, utan också indirekt språket och en samisk gemenskap. Övriga samer skulle nämligen assimileras och speciellt skogssamerna.
1928 års renbeteslag kan man lasta för mycket, och många av de problem som vi ser idag i samevärlden beror på denna. Kanske hade exempelvis umesamiskan haft en starkare ställning om lappbyarna funnits kvar?
Idag försöker man rätta till misstaget genom de så kallade "öppna samebyarna". Problemet är att många samer både inom och utom samebyarna ser det som ologiskt att ingå i dagens samebyar, som är anpassade för renskötsel. När jag läser kommentarer på Val 2009 finns invändningar som att "varför ska samer in i min företagsverksamhet" och "kommer nysamer dör språket" etc.
Vi kan inte vrida tillbaka klockan och skapa en slags konstgjord gemenskap utifrån dagens rennäring med sin komplexa verksamhet. Därför är det bättre med ett stödmedlemskap som inte ska innebära något åtagande från någon part. Men för den enskilde stödmedlemmen kanske man ska man kunna ta slöjdmaterial och husbehovsved, och kunna ansöka om kulturvårdnadsmedel etc inom ramen för stödmedlemskapet, inom samebyn.
Istället är det bättre att blicka bortom renskötselrätten, och konstatera att inom ramen för urfolksdeklarationen, och Sveriges tidigare förehavande med samisk mark, ligger ett mer omfattande lokalt självbestämmande än det som rör renskötselrätten i vågskålen.
Det är här som framtidens lappbyar kanske, kanske kan återuppstå och få en reell funktion.
söndag 12 april 2009
Biesso i Våra ord
Boken Våra ord är ett oumbärligt uppslagsverk i svenska. Vartenda svenskt ord har en härkomst. Ta ordet "sko" exempelvis. Den ursprungliga betydelsen är hölje eller betäckning, och har en indoeuropeisk rot. Jämför handske (handsko), skjul, skydd etc. På detta sätt kan man botanisera i timtals i Våra ord om man så vill.
Det som slår mig är hur lite det samiska språket har influerat svenskan och norskan. I vilket fall enligt Våra ord.
Boken erkänner förvisso att ackja är "lapskt åksläde", men menar att det ursprungligen är ett fornnordiskt ursprung - från "åka".
Kåsa är tydligen ett gammalt svenskt ord. Förmodligen av mellantyskans kouwese som betyder dryckeskärl.
Då får man anta att samiskan inte har influerat svenskan alls?
Jag funderar på umelapskans biesso - björn. Kan det ha någon koppling till bjässe?
Nej, inte det. Hänvisning till norskans besse och isländskans bersi - stor man eller björn. Samiskan lyser med sin frånvaro överallt.
Två folk som levt sida vid sida i tusentals år, och inte ett enda ord har gått från fornsamiskan till fornnordiskan?
(Den bok som jag har nu är från 1988)
Det som slår mig är hur lite det samiska språket har influerat svenskan och norskan. I vilket fall enligt Våra ord.
Boken erkänner förvisso att ackja är "lapskt åksläde", men menar att det ursprungligen är ett fornnordiskt ursprung - från "åka".
Kåsa är tydligen ett gammalt svenskt ord. Förmodligen av mellantyskans kouwese som betyder dryckeskärl.
Då får man anta att samiskan inte har influerat svenskan alls?
Jag funderar på umelapskans biesso - björn. Kan det ha någon koppling till bjässe?
Nej, inte det. Hänvisning till norskans besse och isländskans bersi - stor man eller björn. Samiskan lyser med sin frånvaro överallt.
Två folk som levt sida vid sida i tusentals år, och inte ett enda ord har gått från fornsamiskan till fornnordiskan?
(Den bok som jag har nu är från 1988)
fredag 10 april 2009
Valtaxi
Hur kan man som lapp i obygden delta i demokratin?
En känd morbror vet på råd. Om vi bortser från alla fordon som han äger, och tänker oss situationen där närmaste busshållplats ligger cirka två mil från hemmet. Dessutom ligger postlådan 12 kilometer från byn. Hur gör man då när man vill rösta?
Man ringer så klart taxin i Arvidsjaur. Då kan det låta så här:
- Hej, jag skulle vilja beställa Valtaxi.
- Valtaxi? hörs troligen en förvånad röst.
- Ja, Valtaxi. Jag ska rösta om sju dagar, den 17:e maj.
- Ja.... kan jag återkomma?
Efter ett par timmar ringer då taxibolaget upp:
- Då var det bokat en Valtaxi.
På valdagen dyker en taxi upp, och kör dig genom skogslandet till samhället. Där röstar du i lugn och ro, och återvänder till taxin. Taxametern behöver du inte bry dig om, det tar staten hand om.
Så nu finns det inga skäl att låta bli att rösta, även om du bor oländigt till.
Till denna dag är det bara en i hela Pite lappmark som känt till detta. Det vet jag. För enligt taxibolagen i Arvidsjaur brukar de nämligen bara ha en körning per val.
En känd morbror vet på råd. Om vi bortser från alla fordon som han äger, och tänker oss situationen där närmaste busshållplats ligger cirka två mil från hemmet. Dessutom ligger postlådan 12 kilometer från byn. Hur gör man då när man vill rösta?
Man ringer så klart taxin i Arvidsjaur. Då kan det låta så här:
- Hej, jag skulle vilja beställa Valtaxi.
- Valtaxi? hörs troligen en förvånad röst.
- Ja, Valtaxi. Jag ska rösta om sju dagar, den 17:e maj.
- Ja.... kan jag återkomma?
Efter ett par timmar ringer då taxibolaget upp:
- Då var det bokat en Valtaxi.
På valdagen dyker en taxi upp, och kör dig genom skogslandet till samhället. Där röstar du i lugn och ro, och återvänder till taxin. Taxametern behöver du inte bry dig om, det tar staten hand om.
Så nu finns det inga skäl att låta bli att rösta, även om du bor oländigt till.
Till denna dag är det bara en i hela Pite lappmark som känt till detta. Det vet jag. För enligt taxibolagen i Arvidsjaur brukar de nämligen bara ha en körning per val.
tisdag 7 april 2009
Om lomträsklappar
Vi lomträsklappar är kända för att vara envisa som synden. Ändå inte helt omöjliga, i korta ögonblick.
Numera är vi ju också pacificerade, och har slutat bränna ner nybyggargårdar och sånt. De flesta av oss arbetar under västerländska ordnade och demokratiska former, och på så sätt var ju statens assimileringspolitik till fördel för samhället i stort. Ur en försäkringssynpunkt vill säga.
Jag undrar vad samepolitiker skulle säga om man föreslog att Sametingets röstlängdskrav skulle ändras till:
Den som anser sig vara same eller lapp...
Då skulle nog många anmäla sig.
Ni vet... lappar? Gubbar och gummor, killar och tjejer, fiskare, företagare, pensionärer, jägare, slöjdare, timmerhuggare, renskötare, snickare, hjortronplockare, potatisodlare etc.
Om ni nickar instämmande och förstår vad jag talar om, är ni med stor sannolikhet lapp.
Min morbror fick under 90-talet veta att lapska är samma sak som samiska. Han ringde och berättade en dag att det nyligen startade Sametinget troligen också gällde oss lappar.
Fast min morbror hårdnackat vägrar kalla sig för same, måste han alltså gjort ett undantag när det gäller Sametingslagen anser du dig vara same.
Vilket bevisar att vi inte är helt omöjliga...
Numera är vi ju också pacificerade, och har slutat bränna ner nybyggargårdar och sånt. De flesta av oss arbetar under västerländska ordnade och demokratiska former, och på så sätt var ju statens assimileringspolitik till fördel för samhället i stort. Ur en försäkringssynpunkt vill säga.
Jag undrar vad samepolitiker skulle säga om man föreslog att Sametingets röstlängdskrav skulle ändras till:
Den som anser sig vara same eller lapp...
Då skulle nog många anmäla sig.
Ni vet... lappar? Gubbar och gummor, killar och tjejer, fiskare, företagare, pensionärer, jägare, slöjdare, timmerhuggare, renskötare, snickare, hjortronplockare, potatisodlare etc.
Om ni nickar instämmande och förstår vad jag talar om, är ni med stor sannolikhet lapp.
Min morbror fick under 90-talet veta att lapska är samma sak som samiska. Han ringde och berättade en dag att det nyligen startade Sametinget troligen också gällde oss lappar.
Fast min morbror hårdnackat vägrar kalla sig för same, måste han alltså gjort ett undantag när det gäller Sametingslagen anser du dig vara same.
Vilket bevisar att vi inte är helt omöjliga...
måndag 23 mars 2009
Fotbollsmatch
Jag skrattade så att snusen trillade ut, när jag läste "Fotbollskommentatorns" inlägg på Val 2009. Albmut representerade Hawaii. Tyvärr fyllde vi inte ut ett elvamannalag, och spelar med en femmanna mittfält och en enda back. Men vi har tre proffs som spelat i Frankrike, och en erfaren målvakt.
Jag hajade till över en kommentar, av "Nej till samiskt presstöd":
"...Motionen är utarbetad av partiet Samerna. Samisk media tycks vilja tiga ihjäl saken då det finns betydligt mera intressanta konfliktfrågor att tjäna pengar på. Media tycks ha sin egen politik."
Jag var på väg att kommentera, med erfarenhet av Dávgát.
Jag kan intyga att Sametingets kulturråd, där Samerna har suttit, kommer springande med skottkärror fyllda med pengar till samisk media, särskild ny sådan. Annonsmarknaden är dessutom oändlig. Samisk media är en synnerligen lukrativ bransch, på mycket kort tid bygger man enkelt upp ett tidningsimperium. Utan samiskt presstöd lär vi därför få en mycket bredare och mer omfattande samisk mediaövervakning än vad som finns nu. Om sameradions reportrar dessutom arbetade gratis, hade det nog varit mer sannolikt att de skulle rapporterat om Samernas resursfördelningsprogram.
För samisk media tjänar man veeerkligen mycket pengar på.
Jag hajade till över en kommentar, av "Nej till samiskt presstöd":
"...Motionen är utarbetad av partiet Samerna. Samisk media tycks vilja tiga ihjäl saken då det finns betydligt mera intressanta konfliktfrågor att tjäna pengar på. Media tycks ha sin egen politik."
Jag var på väg att kommentera, med erfarenhet av Dávgát.
Jag kan intyga att Sametingets kulturråd, där Samerna har suttit, kommer springande med skottkärror fyllda med pengar till samisk media, särskild ny sådan. Annonsmarknaden är dessutom oändlig. Samisk media är en synnerligen lukrativ bransch, på mycket kort tid bygger man enkelt upp ett tidningsimperium. Utan samiskt presstöd lär vi därför få en mycket bredare och mer omfattande samisk mediaövervakning än vad som finns nu. Om sameradions reportrar dessutom arbetade gratis, hade det nog varit mer sannolikt att de skulle rapporterat om Samernas resursfördelningsprogram.
För samisk media tjänar man veeerkligen mycket pengar på.
Potatissame
SVT skickade tidigare runt ett formulär till partierna med en rad frågor. En fråga som jag reagerade på var: "Vilken är den främsta samiska näringen bland samer".
Vi funderade och diskuterade länge. Alla förstod naturligtvis vilken näring som fiskades efter.
Den kulturnäring som jag närmast har växt upp med är odling av mandelpotatis och sikfiske. På den tiden fanns många lappgubbar och gummor kvar ute i skogarna, och vid besök drogs alltid not med efterföljande sikfest. Sikfester förekommer fortfarande.
De enda gångerna som jag såg av renskötseln var vid kalvmärkningen. Det var alltid kul. Mormors vän kunde identifiera hundratals renmärken, och på flera meters håll. Vi brukade plocka skinnbitarna från öronen och ta hem. Vad vi gjorde med dem kom jag inte ihåg.
Jag minns aldrig att någon uttalade någon kritik eller ondgjorde sig över samebyarnas rättigheter, liksom debatten är idag. I skogslandet kring Arvidsjaur har det nog aldrig funnits några egentliga konflikter, vad jag vet.
Renskötseln är självklart en integrerad del av den samiska kulturen. Den är dock inte den största näringen för samer, de flesta samer förvärvsarbetar inom den offentliga sektorn.
Vad SVT frågade, var nog egentligen hur partierna värderar renskötselkulturen.
Vi funderade och diskuterade länge. Alla förstod naturligtvis vilken näring som fiskades efter.
Den kulturnäring som jag närmast har växt upp med är odling av mandelpotatis och sikfiske. På den tiden fanns många lappgubbar och gummor kvar ute i skogarna, och vid besök drogs alltid not med efterföljande sikfest. Sikfester förekommer fortfarande.
De enda gångerna som jag såg av renskötseln var vid kalvmärkningen. Det var alltid kul. Mormors vän kunde identifiera hundratals renmärken, och på flera meters håll. Vi brukade plocka skinnbitarna från öronen och ta hem. Vad vi gjorde med dem kom jag inte ihåg.
Jag minns aldrig att någon uttalade någon kritik eller ondgjorde sig över samebyarnas rättigheter, liksom debatten är idag. I skogslandet kring Arvidsjaur har det nog aldrig funnits några egentliga konflikter, vad jag vet.
Renskötseln är självklart en integrerad del av den samiska kulturen. Den är dock inte den största näringen för samer, de flesta samer förvärvsarbetar inom den offentliga sektorn.
Vad SVT frågade, var nog egentligen hur partierna värderar renskötselkulturen.
söndag 22 mars 2009
Personlig revansch?
Såg en insändare på Val 2009 som ansåg att det var tillräckligt många partier redan. Det håller jag med om, det blir rörigt för väljarna.
"Ser man till vilka som startat de nya partierna så är de personer som misslyckats i andra partier.Det verkar inte vara annat än en personlig revanch som de vill att vi väljare ska betala."
Vi som började skissa på Albmut har inte varit engagerade i samepolitiken tidigare, så det gäller inte oss. Vi började arbeta med partiet för att vi ansåg att vi inte hade några partier att rösta på, trots mångfalden. Då återstod frågan om vi skulle gå in och arbeta för vårt perspektiv i andra partier. Men problemet återstod, vad var den grundläggande ideologin och människosynen i de befintliga partierna? Det går inte att utläsa, vare sig i handling eller partiprogram.
Därför gör vi ett försök att komma in i Sametinget, och fortsätter arbetet med att bygga upp partiet, utifrån denna inriktning. Om folket önskar, vill säga.
"Ser man till vilka som startat de nya partierna så är de personer som misslyckats i andra partier.Det verkar inte vara annat än en personlig revanch som de vill att vi väljare ska betala."
Vi som började skissa på Albmut har inte varit engagerade i samepolitiken tidigare, så det gäller inte oss. Vi började arbeta med partiet för att vi ansåg att vi inte hade några partier att rösta på, trots mångfalden. Då återstod frågan om vi skulle gå in och arbeta för vårt perspektiv i andra partier. Men problemet återstod, vad var den grundläggande ideologin och människosynen i de befintliga partierna? Det går inte att utläsa, vare sig i handling eller partiprogram.
Därför gör vi ett försök att komma in i Sametinget, och fortsätter arbetet med att bygga upp partiet, utifrån denna inriktning. Om folket önskar, vill säga.
fredag 20 mars 2009
Elektron- och koffertpartier
Det har sagts mig, lite elakt, att det finns tre olika kategorier av sametingspartier.
Den första är Örfilspartiet. Det syftar till att dela ut örfilar. När dessa är utdelade lutar det sig tillbaka tills örfilarna laddats upp igen.
Det andra är Elektronpartiet. Det skjuts många kloka elektroner och med stor intensitet. Elektronerna böjs dock av vid plenumsväggarna, och bärs ut efteråt tillsammans med dammet.
Det tredje är Koffertpartiet. Kofferten öppnas, om man har tur, inför valet. Kanske ser man en ledamot då, men locket stängs snart efteråt.
Jag har ingen aning om i vilken kategori Albmut hamnar i. Kanske skapar vi en helt ny kategori?
Men vad ska man göra, när Sverige har inrättat ett folkvalt parlament utan någon egentlig beslutsmakt?
Kanske fortsätta att arbeta för att Sametinget ska bli ett beslutsfattande organ i samiska frågor?
Ett trevande försök
Här startas jag en ny blogg. Min tidigare blogg Sámás - om att återta sitt samiska ursprung går vidare i denna kan man säga. Den tidigare bloggsiten uppdateras inte längre, och det var nödvändigt att byta.
Sámás var en fantastiskt kul blogg att driva, som gjordes med en lätt humoristisk ton. Till dags dato har väldigt många samiska ättlingar, och andra intresserade, kontaktat mig, och jag har fått hänvisa dem till universitet, organisationer och till Sametinget. Kanske ligger jag bakom några av de registreringar som gjorts till Sametingets röstlängd detta år?
Sámás var en fantastiskt kul blogg att driva, som gjordes med en lätt humoristisk ton. Till dags dato har väldigt många samiska ättlingar, och andra intresserade, kontaktat mig, och jag har fått hänvisa dem till universitet, organisationer och till Sametinget. Kanske ligger jag bakom några av de registreringar som gjorts till Sametingets röstlängd detta år?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
