Häradsrätterna

Mitt tidigare inlägg handlade parodiskt om att rättsläget i sameområdet är något oklart. Renskötseln lever under osäkra förhållanden när det gäller bete, rovdjur och vem som får bedriva renskötsel. Ytterst beror det på att Sverige införde ett kollektivt betesbruk 1886. Innan dess bedrevs renskötseln på egna marker, vilka man hade lagfart på.

Man kan se den kollektiva ordningen som att staten anser sig äga markerna, och upplåter renbete på dessa. Det vill säga en svagare form av ägande: en nyttjanderätt. Denna rätt har visat sig svår att försvara. Det vill säga: staten tar markerna från enskilda med löfte om skattebefrielse och att de ska behålla rätten att bruka markerna som tidigare genom renskötselrätten. Efter hundra år återkommer man och vill att ättlingarna ska bevisa sin rätt till samma marker.

Problemet som uppstod under kolonisationen var att samernas rätt till markerna undan för undan försvagades. De som ytterst försvarade den äldre ordningen var häradsrätterna. Dessa bestod delvis av lärda samer, som hade kunskap i rättighetsfrågor kring lappskattelandsbruket.

I den politiska bakgrunden var det en maktkamp som pågick mellan landshövdingen (staten) och de lokala tingen (häradsrätterna), som skulle leda till att samerna miste sina marker.

Resten är historia.

Det innan också förstås.

Tumregler i lappskattelandet Loubdniujaur

Den viktigaste lapska regeln som tillkommit på senare tid, efter tre hundra års dyrköpta erfarenheter, är att följa Svea Rikes lag.

§1 På asfaltsvägarna rekommenderas att följa denna regel så gott det går.

§2 Där grusvägarna tar vid gäller åtminstone delar av brottsbalken.

§3 Utmed älgstigen finns det fortfarande paragrafer kvar.

Men tre meter utanför avklingar även dessa och övergår till äldre lapsk lag.

Såvida inte tallristningar informerar om annat.

Tyvärr körde Svea Rike över de samiska häradsrätterna runt 1850.


Så rättsläget idag är något oklart.

Myggsäsong

Snart börjar myggsäsongen i skogslandet. I Moskosel upptäckte en man förra veckan en medtagen mygga, med svag puls och tunga, fuktiga vingar.

Myggan togs in i värmen medan volontärer strömmade till som genast kastade sig in i arbetet med att ge blodtransfusion och vätska. Hon virades in i värmefiltar och trakéerna ventilerades försiktigt med respirator.

En bruten snabel fixerades också.

På kvällen såg hon piggare ut. Hela samhället vinkade av henne, då vingarna spändes ut och hon sakta lyfte.

Hurraropen ljöd över sjöarna, och kepsar kastades i jubel, då hon med snärtiga vingslag satte kurs mot nordväst.

(Woáller är ett ord på pitebondska som betyder "svammel". I helgen diskuterade vi varifrån ordet kommer. Någon föreslog wuolle. Man jojkar någon eller något, men man framför en wuolle.)

Fiskeresolution

I söndags kom jag hem från Porjus och Same Ätnams landsmöte. Det var mycket givande, och jag fick dessutom chansen att se Sauka, Ålloluokta och andra ställen utmed Stora lulevatten.

Jag hade en fantastisk bilfärd mellan Porjus och Luebne på lördagkvällen. Solen stod i 35 grader och träden kastade långa skuggor på vägen. Mellan Jokkmokk och Moskosel såg jag endast tre levande varelser. En ensam förare i en bil och två renar. Alla tre i närheten av Kåbdalis.

Vid Piteälven passerar man Luebnes norra gräns. Den södra gränsen gick vid sjön Vuotner. Det är hisnande att tänka på att endast två familjer förvaltade detta väldiga land, över fyra mil långt och nästan en mil brett.

På somrarna var renarna i vildan, och endast ett fåtal hölls nära. Denna period var fisket den viktigaste sysselsättningen för familjerna. Fortfarande idag drar man not i sjöarna för sikens skull. I dessa sjöar är siken små, ungefär 15 centimeter långa. En notdragning kan ge allt mellan några stycken sikar till flera hinkar fulla med fisk.

Same Ätnams landsmöte enades om en resolution om fisket. Den bygger på de problem som finns för fisket både i skogslandet och i fjällen:

- Den samiska rätten till fiske är inte fullt ut tillvaratagen i lagstiftning.

- Vattenreglering och annan exploatering hotar fiskebestånden.

- Kunskapsöverföring är hotad på grund av att kunniga fiskare blir allt äldre och det saknas rättsliga och samhälleliga möjligheter för yngre att tillvarata de äldres kunskap.

- Kontinuiteten i det samiska fisket är hotat på grund av att regelverket inte ger förutsättningar för en livvaktigt samisk fiskekultur.

Resolutionen kommer att anslås på Same Ätnams hemsida.

Vem är svensk?

Igår visades en dokumentär på TV4 om hur Göran Rosenberg återvänder till sin hemstad Södertälje, för att göra en efterforskning om svenskheten inför hans tal för södertäljeborna på nationaldagen.

Rosenberg träffar flera personer som redogör för sin syn på vem som är svensk och vad som är svenskt. Södertälje har som kommun gått igenom en omvälvande förändring på grund av att många flyktingar, främst assyrianer och irakier, har bosatt sig i staden de senaste decennierna.

Det är en mycket intressant dokumentär, väl värd att se inför nationaldagen, om det nya Sverige.

Det är egentligen bara en sak som jag reagerade över, och det är varför inte Rosenberg låter Nyamko Sabuni tala till punkt, utan avbryter henne med snabba frågor som är omöjliga att svara på med en mening. Det hade varit intressant att få höra henne ge sin syn på frågeställningarna utan någon slags skjutjärnsjournalistik.