Fotbollsmatch

Jag skrattade så att snusen trillade ut, när jag läste "Fotbollskommentatorns" inlägg på Val 2009. Albmut representerade Hawaii. Tyvärr fyllde vi inte ut ett elvamannalag, och spelar med en femmanna mittfält och en enda back. Men vi har tre proffs som spelat i Frankrike, och en erfaren målvakt.

Jag hajade till över en kommentar, av "Nej till samiskt presstöd":

"...Motionen är utarbetad av partiet Samerna. Samisk media tycks vilja tiga ihjäl saken då det finns betydligt mera intressanta konfliktfrågor att tjäna pengar på. Media tycks ha sin egen politik."

Jag var på väg att kommentera, med erfarenhet av Dávgát.

Jag kan intyga att Sametingets kulturråd, där Samerna har suttit, kommer springande med skottkärror fyllda med pengar till samisk media, särskild ny sådan. Annonsmarknaden är dessutom oändlig. Samisk media är en synnerligen lukrativ bransch, på mycket kort tid bygger man enkelt upp ett tidningsimperium. Utan samiskt presstöd lär vi därför få en mycket bredare och mer omfattande samisk mediaövervakning än vad som finns nu. Om sameradions reportrar dessutom arbetade gratis, hade det nog varit mer sannolikt att de skulle rapporterat om Samernas resursfördelningsprogram.

För samisk media tjänar man veeerkligen mycket pengar på.

Potatissame

SVT skickade tidigare runt ett formulär till partierna med en rad frågor. En fråga som jag reagerade på var: "Vilken är den främsta samiska näringen bland samer".

Vi funderade och diskuterade länge. Alla förstod naturligtvis vilken näring som fiskades efter.

Den kulturnäring som jag närmast har växt upp med är odling av mandelpotatis och sikfiske. På den tiden fanns många lappgubbar och gummor kvar ute i skogarna, och vid besök drogs alltid not med efterföljande sikfest. Sikfester förekommer fortfarande.

De enda gångerna som jag såg av renskötseln var vid kalvmärkningen. Det var alltid kul. Mormors vän kunde identifiera hundratals renmärken, och på flera meters håll. Vi brukade plocka skinnbitarna från öronen och ta hem. Vad vi gjorde med dem kom jag inte ihåg.

Jag minns aldrig att någon uttalade någon kritik eller ondgjorde sig över samebyarnas rättigheter, liksom debatten är idag. I skogslandet kring Arvidsjaur har det nog aldrig funnits några egentliga konflikter, vad jag vet.

Renskötseln är självklart en integrerad del av den samiska kulturen. Den är dock inte den största näringen för samer, de flesta samer förvärvsarbetar inom den offentliga sektorn.

Vad SVT frågade, var nog egentligen hur partierna värderar renskötselkulturen.

Personlig revansch?

Såg en insändare på Val 2009 som ansåg att det var tillräckligt många partier redan. Det håller jag med om, det blir rörigt för väljarna.



"Ser man till vilka som startat de nya partierna så är de personer som misslyckats i andra partier.Det verkar inte vara annat än en personlig revanch som de vill att vi väljare ska betala."



Vi som började skissa på Albmut har inte varit engagerade i samepolitiken tidigare, så det gäller inte oss. Vi började arbeta med partiet för att vi ansåg att vi inte hade några partier att rösta på, trots mångfalden. Då återstod frågan om vi skulle gå in och arbeta för vårt perspektiv i andra partier. Men problemet återstod, vad var den grundläggande ideologin och människosynen i de befintliga partierna? Det går inte att utläsa, vare sig i handling eller partiprogram.

Därför gör vi ett försök att komma in i Sametinget, och fortsätter arbetet med att bygga upp partiet, utifrån denna inriktning. Om folket önskar, vill säga.

Elektron- och koffertpartier

Det har sagts mig, lite elakt, att det finns tre olika kategorier av sametingspartier.

Den första är Örfilspartiet. Det syftar till att dela ut örfilar. När dessa är utdelade lutar det sig tillbaka tills örfilarna laddats upp igen.

Det andra är Elektronpartiet. Det skjuts många kloka elektroner och med stor intensitet. Elektronerna böjs dock av vid plenumsväggarna, och bärs ut efteråt tillsammans med dammet.

Det tredje är Koffertpartiet. Kofferten öppnas, om man har tur, inför valet. Kanske ser man en ledamot då, men locket stängs snart efteråt.

Jag har ingen aning om i vilken kategori Albmut hamnar i. Kanske skapar vi en helt ny kategori?

Men vad ska man göra, när Sverige har inrättat ett folkvalt parlament utan någon egentlig beslutsmakt?

Kanske fortsätta att arbeta för att Sametinget ska bli ett beslutsfattande organ i samiska frågor?

Ett trevande försök

Här startas jag en ny blogg. Min tidigare blogg Sámás - om att återta sitt samiska ursprung går vidare i denna kan man säga. Den tidigare bloggsiten uppdateras inte längre, och det var nödvändigt att byta.

Sámás var en fantastiskt kul blogg att driva, som gjordes med en lätt humoristisk ton. Till dags dato har väldigt många samiska ättlingar, och andra intresserade, kontaktat mig, och jag har fått hänvisa dem till universitet, organisationer och till Sametinget. Kanske ligger jag bakom några av de registreringar som gjorts till Sametingets röstlängd detta år?