Ett avlägset jämrande

Vid Slengmyren, nära gränsen till lappskattelandet Auktsjaur, hörde vi plötsligt ett avlägset jämrande. Långt ute på myren syntes en ensam stackars kymco som gått ner sig i gungflyet.
Kymcon var svag, kanske hade den kämpat länge och det var nog frågan om minuter innan myren skulle sluka den helt. En räddningsaktion satte genast igång. Morbrormattsa hämtade rep och snöskor.

Min far gick försiktigt ut på myren, men nådde inte ända fram. Hela myren tycktes gunga. Medelst snöskorna tog sig Morbrormattsa över till kymcon och talade lugnande ord till den. Far kastade ett rep till dem.

Kymcon hade nog en skyddsängel. Inte mer än femtio meter bort hade Gud i himmelen placerat en någorlunda tjock tall där repet kunde fästas. Medan Morbrormattsa satte sig på kymcon och manade den framåt, var det som att den uppbådade sina sista krafter. Sakta men säkert hävde den sig framåt.

Slutet gott allting gott. Kymcon kom upp på stadig mark. Den sniffade lite i luften och provade med en viss osäkerhet marken framför. Den verkade hålla.

Jag och far kastade kepsarna i luften och hurrade när kymcon plötsligt tog några skutt av glädje och rusade mot skogen. Men den glömde att Morbrormattsa satt på. Vi såg dem försvinna in bland slyet. Har ni sett ett sådant ekipage kan ni väl höra av er.